Avslutning och nystart!

Sådärja! Nu var sista skoluppdraget för terminen i hamn. Kristinebergsskolan i Borås bad mig besöka deras femmor och sexor vilket resulterade i en kreativ vecka, många skratt samt fantastiska berättelser, improvisationer och påhitt. Varje grupp hade två workshops med skrivande, snackande och bullshiting (konsten att låta bergsäker på ett ämne du inte nödvändigtvis kan något om). Dessa två pass bestod av förberedelser till den rafflande avslutningen där alla fick möjlighet att läsa och showa för sin årskurs. Jag kan ärligt säga att det är sällsynt att en skolshow drar över tiden p.g.a. det är så många händer i luften när jag frågar i mikrofonen ”Vem vill köra nu?”.

Bullshitting under den avslutande showen.

Bullshiting under den avslutande showen.

Det märks när en kommer in i en klass där lärarna redan lagt en grund för ett fungerande skrivarklimat. Klasserna hade full koll på begrepp som karaktär, inledning, titel och röd tråd (men det går lika bra med en blå). Dessutom blir jobbet ännu roligare med så tillmötesgående skolpersonal. Kort sagt kunde jag inte bett om en bättre avslutning med alla elever som bjöd på sina sagor, på improvisationer och på väldigt högljudda viftande exempel på inlevelse. Dessutom så blev det kramkallas när jag skulle gå och nästan hotfulla inbjudningar till att jag skulle bli lärare på deras skola – att jag inte är lärare verkade inte vara ett hinder.

Samtidigt som det är fantastiskt att bli glad över det som fungerar bra i min verksamhet så är jag noga med att inte blunda för det som bör förbättras. För jag förstår verkligen frustrationen för de elever som inte har tillgång till hela språket och därför hamnar utanför när resten av klassen kiknar av skratt. Jag ser när de verkligen försöker visa fokus under showen men när det nästan gått en timme med berättelser och uppträdanden på ett främmande språk, så förstår jag tjejen som diskret försökte smita därifrån (hon blev dock mött av en uppmärksam och förstående lärare). Det är därför jag bett folk i mitt nätverk om hjälp att översätta några av mina övningar till t.e.x. Arabiska, Somaliska och Dari. Nästa termin kommer jag bättre förberedd för alla elever. Vi ses då.

Foto: Hedda Axelsson

Foto: Hedda Axelsson

Men det var ju inte allt, nej skolåret kanske är slut för mig men spoken word-säsongen har just börjat. Om tre veckor far jag till Paris för att delta i Poetry Slam VM! Det innebär att jag under tre veckor ska ligga i hårdträning för att sätta mina framföranden. Eftersom jag inte kan förlita mig på språket kommer mitt framträdande skilja sig rätt mycket från SM i fjol, då läste jag innantill ur min lilla svarta bok och lade mycket fokus på stillheten och artikulation för att texten skulle nå fram till publiken. Även om många av texterna i VM är samma så kommer det verkligen att skilja sig från förra årets tävlingar. Det kan komma smakprov från repitionerna på ett youtube nära dig.

Sådärja, har du läst ända hit vill jag tacka dig för ditt intresse för min verksamhet. Jag hoppas att vi ses vid en scen eller ett klassrum innan året tagit slut.

Jo, en sak till – det går fortfarande ypperligt att boka min föreställning ”Vi måste snacka.” eller den underhållande föreläsningen #språkbråk. Sådär, nu måste jag repa.

 

Ny diktvideo släppt!

Efter en jäkla massa klippande och klistrande, snackande och lirkande, tiggande och frågande så är videon klar. En dikt om Borås, om drömmar och om att resan snart börjar. En dikt om Henke som egentligen är en blandning av människor.

Filmad och klippt på min padda under januari och februari 2017. Ett äkta Boråsiskt hemmabygge. Stort tack till föreningen Tåget för tillgång till bra ljudatmosfär, tack Kim för praktisk support och för att du kom på namnet ”Henke”. Tack något fanatiskt mycket till Sara för filmandet av och på riksväg 40, i Borås och runt omkring Viared. Extra tack till alla Boråsband som gav/lånade ut T-shirts till det här lilla projektet. Tack som alltid till Hanna för stöttande, petande och besvärliga synpunkter!

Och som en extra bonusgåva, men också ett tack för hjälpen. En spotifylista med (nästan) alla band som bidragit med t-shirts klicka här för den.

Profet i min egen stad

23/2 kör jag min föreställning ”Vi måste snacka.” i hemstaden Borås. Jag delar med mig av min historia, familjens historia och fiskar efter likheterna i din egen historia. Eftersom vi är i det kultförklarade Röda Rummet på Borås kulturhus kommer jag såklart att dela med mig av en bra bunt brutala Borås-anekdoter. (Shit, jag använde just ordet ”anekdot”, märks det att jag gjort detta i 20 år eller?)

All info finner du i evenemanget nedan, bara att klicka in sig där.

Om klassrummets ensamseglare

Förutom att vara Sveriges första spoken word-pedagog skriver jag även krönikor i Xtra Borås. Min senaste krönika handlar om reflektioner kring ett vanligt fenomen i våra klassrum. Jag tänkte dela med mig av den även här. Var så god, grattis och förlåt.

Vuxenvärlden skapar oreda i klassrummen

Jag har de senaste tio åren besökt skolor i hela Sverige. Jag har träffat hundratals klasser och säkert tiotusentals elever. För ett par år sedan började jag stöta på ett fenomen som verkar bli allt vanligare. På nästan varje skola finns det någon klass där en elev får agera efter helt egna spelregler; eleven har ett svängrum som ingen annan i klassen får ha. Detta kan innebära att den t.ex. får sitta och spela på sin telefon hela lektionen, annars går eleven helt enkelt därifrån. Det kan också innebära att den här eleven sätter sig i fönstret eller på golvet men andra elever blir tillsagda om de lämnar sina bänkar. Det kan dessutom arta sig så att en elev har fri tillgång till att alltid gå ut och in i klassrummet som den vill, samtidigt som andra elever måste fråga om lov.

Det jag reagerar på är att det är så vanligt oavsett var i Sverige jag är och jag är främst ute på landsbygden. Detta handlar inte om disciplinen i skolan, stramare tyglar eller räta led. Ibland förstår jag tanken med att någon behöver få lite svängrum under en viss period eller under vissa former. Detta har dock blivit något som i hög grad stör undervisningen och jag är säker på att det är vuxenvärldens fel. Nej, inte nödvändigtvis föräldrarnas. Hela vuxenvärlden som den framstår i media och på nätet verkar ju ha drabbats av något slags anfall; plötsligt vimlar det av ensamseglare, personer som tycker att andra regler gäller för dem än för alla andra. Folk kan ge sig på att hata ocensurerat men blir enormt kränkta av varje tillsägelse och vägrar be om ursäkt. Artister och politiker får uppföra sig hur som helst utan att det får allvarliga konsekvenser. De blir dessutom idoliserade av människor som slätar över alla övertramp.

Det finns ett farligt förlåtande klimat därute. ”Det är ok för mitt barn att bryta mot reglerna. Det är ok för min idol att bryta mot reglerna. Det är ok för politiker som tycker som jag att bryta mot reglerna.” Nej, det är inte ok. Det kan finnas tillfällen när det är ok med extra svängrum, men det finns också tillfällen när vi måste uppmärksamma risker. Det tankesättet lärde vi oss väl i skolan: Hur skulle det se ut om alla gjorde sådär?

Slammer!

Under de här tjugo åren som estradpoet så har jag haft en hel näve spännande samarbeten. En av de första och största kolaborationerna var med stjärnorna Olivia Bergdahl och Oskar Hanska. Vi uppträdde bl.a. på Göteborgs stadsteater, Hultsfredsfestivalen och så vill jag minnas en märklig kulturfestival i Karlshamn med ännu märkligare efterfest.

Vi körde på team pieces, alltså dikter som en läser tillsammans. Olivia är nu ansvarig för team piece-delen av SM i poetry slam 2017 och inför detta har hon gått fullkomligt disco på instagram och facebook. T.ex. har hon lagt upp det här klippet från Slammers aktiva period.

Ny flik varsågod

Jo, jag har ju tänkt att presentera lite fler texter än brukligt det här året. Förutom att flänga runt i Sveriges skolor och hänga med kreativa elever så skriver jag ju också egna dikter. Senaste åtta-tio åren har det varit lite fattigare med det, jag har också känt att det varit ont om tid för att få ut texter på ljudspår, video och zines. Knappt något sedan 2010 faktiskt.

Så därför lanserar jag en ny flik på sidan (WOHOO!). Den heter ”Filmer”, ligger under ”Mer Matiss” och hittills finns det tre klipp där. Tanken är att det ska fyllas på med nya klipp från året som kommer då. Pja, det är väl tanken som räknas.

Högst upp där bland filmerna ligger nu en dikt om Farmor, lägligt nog så finns det även en gammal dikt om henne från sent nittiotal här någonstans bland alla mappar från förr. Ska rota fram det pappret och posta här eller kanske rent av spela in.

Hur som helst, nu har arbetet med diktvideon till ”R40” inletts och det ska förhoppningsvis inte dröja så länge innan den hamnar här på sidan. Tills dess ger jag dig fliken filmer. Varsågod.