Det var ju det här med team piece under SM i poetry slam. De senaste åren har jag postat ett inlägg dagarna innan SM med lite tankar om saker jag tror vi som sysslar med slam behöver tänka på. I år är första gången jag själv tävlar i ett SM på sex år, de senaste åren har jag varit coach eller SM-arrangör och är nu tillbaka på andra sidan Slam Master-bordet. Det var en hel del gamla tankar och erfarenheter från tävlingsåren som kom svärmande tillbaka, t.ex. mitt missnöje med hur lagdelen av tävlingen är utformad. Jag ska försöka att få fram min poäng kortfattat, vidare broderier och argument får vi ta i kommentarstrådar på den här FB-sidan eller på slam master-mötena i helgen.
Så, SM är utformat så att de tävlande deltar både individuellt och i lag, i lagdelen förekommer det team pieces, alltså lagtexter där två eller flera lagmedlemmar medverkar. De senaste åren har SM arrangörer försökt att göra lagdelen till en viktig del av tävlingen. När det gäller arbetsinsats är det nästan den viktigaste, och ärligt talat förstår jag inte varför.
De allra flesta som tävlar i poetry slam har något de vill berätta ur sitt eget perspektiv och med på sitt eget sätt. Detta gör att poeten skriver sina dikter för att tävla med utifrån sig själv och jag får för mig att i de flesta fall för att få ut sitt eget arbete på scener runt om i Sverige. Kanske vill den rent av få publicitet för sitt verk, sitt arbete eller sin aktivism. Det krävs mycket jobb för att få framförandet som en vill, för många sker lejonparten av detta arbete veckorna eller kanske t.o.m. dagarna före SM.
Lagdelen kräver att poeter behöver förbereda minst två dikter i grupp, men även vara beredda på att gå till final och i så fall skriva ytterligare två till tre texter. Alla behöver ju inte vara med i alla framföranden men alla som jobbat kreativt i grupp vet att alla ändå blir delaktiga på något sätt. Tanken på det kreativa arbetet är ständigt närvarande. Dessutom har ju poeterna fem till sex egna dikter att tänka på, dessa dikter som poeten kanske främst vill lägga fokus på. Min erfarenhet från sjutton års tävlande i poetry slam säger att de allra flesta lag har svårt att samordna skrivandet och ofta görs det veckorna eller dagarna innan. Ofta görs det även på plats.
Sedan finns det ju många hinder inför samarbetet innan SM. Först och främst har vi ju det övriga livet med arbete, studier, familj, engagemang och allt annat som en tycker är viktigare än en lekfull tävling i poesi. Lagmedlemmarna kan ju vara utspridda då inte alla tävlar på orten där de bor. Lagmedlemmarna kan även av olika anledningar inte komma överens. Om slam skall vara öppet för alla så måste vi även vara beredda på att alla inte trivs ihop, och det är helt ok. Du måste inte gilla alla. Dessutom har olika lag olika lång tid på sig att förbereda sig, beroende på när uttagningarna är. Dessutom har vi det här med avhopp i sista sekunden vilket minst ett par lag har drabbats av i år. Detta kan ju innebära att någon som skrivit tre av lagets dikter inte längre är med och därför måste skrivandet börja om från noll igen. Slutligen är många av oss engagerad i arrangörsgrupper eller allmänt intresserade av vad som sker i slam-sverige och vill därför medverka på slam master-mötena. Jag och deltagare i lag jag coachat har flera gånger varit tvungna att välja om en vill gå på möte eller repa team piece.
Ovanstående stycke listar ett gäng olika stressmoment som jag och många jag snackat med har upplevt. Det finns såklart många fler. Framförallt gäller detta efter SM 2014 (tror jag) då en stor regeländring gjordes, antagligen för att underlätta för gästande lag utom individuell tävlan. Då separerades den individuella rankningen från lagets och det är nu som det blir splittrat. Före 2014 så räknades dina individuell prestation även till lagets sammanlagda ranking vilket gjorde att det blev lagtävling hela tiden, av bara farten. Dessutom så fanns det en team piece-omgång. Hur detta har lagts upp har varierat mellan de olika mästerskapen, och det ligger i tävlingens natur att varje SM-värd bestämmer upplägget. Gott så, men nu har det liksom stannat kvar rester av gamla system i regelboken och jag tycker att det krockar. Laget behöver numera jobba mycket mer för lagkänslan än vad de behövde innan en satsade på lagdelen, ironiskt nog. Det är i alla fall min uppfattning.
Årets SM arrangerades i blotta förskräckelsen efter hot om inställt evenemang och blev förskjutet ett halvår. Uppsalas arrangörer har gjort ett ypperligt jobb och det är självklart att det fanns annat att lösa före en började finslipa i reglerna. The show måste ju arrangeras, för i första hand är detta ett evenemang för spoken word-poeter och spoken word-publik. Vi får helt enkelt genomföra årets lagdel med nuvarande regler och vårt bästa humör, men inför 2017 har jag några förslag.
Låt de individuell poängen och lagpoängen sitta ihop igen. Detta gör att lagmedlemmarna blir måna om att det går bra för deras lagkamrater, de tävlar ju aldrig mot varandra ändå. Jag tror att om allas poäng räknas till ett kollektiv så kommer vi att få en bättre sammanhållning i laget och helt naturligt så kommer poeter att börja coacha varandra och funka som varandras rådgivare. Detta gör också att vi kan få tillbaka finessen att ett individuellt framförande kan bytas ut mot ett team piece. Poeten vars tur det är avsäger sig sitt deltagande i boutets individuella del och poängen räknas till laget. Detta öppnar upp för de poeter som vill satsa på lagdelen men även för att gästande lag kan delta på samma premisser. Visst tycker jag på sätt och vis att det även behövs en team piece-omgång. Men det räcker kanske med ett obligatoriskt team piece per lag, då får de tävlande känna på att jobba i lag men det blir mer hanterbart för den som av olika anledningar inte känner sig bekväm med att arbeta i gruppen.
En annan kort inflikning är ju den att arbetsbördan och pressen som lagdelen medför är något som de fyra som är individuellt anmälda poeter helt slipper. Det gör att vi har fyra poeter som tävlar efter helt andra förutsättningar än resten av poeterna i den individuella delen.
Jag förstår att alla inte håller med mig och jag förstår att förslaget ovan inte är detaljerat. Det är inte min mening i detta inlägg att presentera ett komplett system, det kan vi syssla med senare, efter årets SM och inför 2017. Jag behövde bara får ur mig det här för jag tror att det är många, både nya och rutinerade slam-deltagare som känner att just lagdelen som den ser ut nu är ett stressmoment mer än något annat.
Så, feel free att snacka loss, engagera dig i slam-forum och framförallt: kom till slam master-mötena och dela med dig av dina tankar och erfarenheter.
Som jag tidigare sagt är jag ingen snabbskrivare, ingen långskrivare heller. Jag går och idisslar en idé i flera månader och skriver ner lite obegripliga stödord då och då. Jag har också lagt märke till att jag skriver väldigt mycket om att jag inte kan komma igång med att skriva. Tidigare har detta varit lätt ångestladdat, men jag har kommit fram till att det nog är en del av mitt skrivande.
