Förutom att vara Sveriges första spoken word-pedagog skriver jag även krönikor i Xtra Borås. Min senaste krönika handlar om reflektioner kring ett vanligt fenomen i våra klassrum. Jag tänkte dela med mig av den även här. Var så god, grattis och förlåt.

Vuxenvärlden skapar oreda i klassrummen

Jag har de senaste tio åren besökt skolor i hela Sverige. Jag har träffat hundratals klasser och säkert tiotusentals elever. För ett par år sedan började jag stöta på ett fenomen som verkar bli allt vanligare. På nästan varje skola finns det någon klass där en elev får agera efter helt egna spelregler; eleven har ett svängrum som ingen annan i klassen får ha. Detta kan innebära att den t.ex. får sitta och spela på sin telefon hela lektionen, annars går eleven helt enkelt därifrån. Det kan också innebära att den här eleven sätter sig i fönstret eller på golvet men andra elever blir tillsagda om de lämnar sina bänkar. Det kan dessutom arta sig så att en elev har fri tillgång till att alltid gå ut och in i klassrummet som den vill, samtidigt som andra elever måste fråga om lov.

Det jag reagerar på är att det är så vanligt oavsett var i Sverige jag är och jag är främst ute på landsbygden. Detta handlar inte om disciplinen i skolan, stramare tyglar eller räta led. Ibland förstår jag tanken med att någon behöver få lite svängrum under en viss period eller under vissa former. Detta har dock blivit något som i hög grad stör undervisningen och jag är säker på att det är vuxenvärldens fel. Nej, inte nödvändigtvis föräldrarnas. Hela vuxenvärlden som den framstår i media och på nätet verkar ju ha drabbats av något slags anfall; plötsligt vimlar det av ensamseglare, personer som tycker att andra regler gäller för dem än för alla andra. Folk kan ge sig på att hata ocensurerat men blir enormt kränkta av varje tillsägelse och vägrar be om ursäkt. Artister och politiker får uppföra sig hur som helst utan att det får allvarliga konsekvenser. De blir dessutom idoliserade av människor som slätar över alla övertramp.

Det finns ett farligt förlåtande klimat därute. ”Det är ok för mitt barn att bryta mot reglerna. Det är ok för min idol att bryta mot reglerna. Det är ok för politiker som tycker som jag att bryta mot reglerna.” Nej, det är inte ok. Det kan finnas tillfällen när det är ok med extra svängrum, men det finns också tillfällen när vi måste uppmärksamma risker. Det tankesättet lärde vi oss väl i skolan: Hur skulle det se ut om alla gjorde sådär?