Ett ängsligt uppträdande

Det var en folkfest i ordets finaste bemärkelse. Ungefär tvåhundra personer kom för att stödja strömstad mot rasism. Människor från tolv olika nationaliteter lagade till buffén. Där var sång av lokala eldsjälar med specialskrivna låtar, kulturskolan hade dansuppvisning, vi var två estradpoeter som uppträdde, hoppborg och ansiktsmålning för barnen och så fanns där oron. Ingen rädsla eller något hot, men hela tiden ett lätt surr av oro.

Evenemanget heter Strömstad mot rasism. En fest med deltagare från olika nationer, olika religioner och olika politiska inriktningar både höger, gröna, och vänster. En fest mot rasism som fenomen, jag förstår inte hur någon inte kan vara mot rasism. Ändå förbereder vi oss för mothugg. Jag frågade innan jag kom dit om det fanns en hotbild, jag frågade också om där skulle vara vakter. Någon hade sagt till polisen att det fanns organiserade nazister på plats så en bil kom förbi och kollade läget men det verkade bara vara rykten. När jag stod på scenen och läste dikter om hot, rädsla och utsatthet så scannade jag av rummet. Fanns där någon som var där för att förstöra?

Trots att jag inte märkte av något hotfullt eller skrämmande alls och trots att det var en riktig folkfest med skrattande, dansande och glada människor så finns oron där. Några från SD var där, som jag såg det deltog de i alla aktiviteter och hade det trevligt. Samtidigt gjorde deras närvaro några av besökarna oroliga. Varför var de där? Kommer vi att filmas och dokumenteras? Kommer någon att hängas ut på någon hatsida? Är jag nervös i onödan eller kommer något verkligen att hända?

Jag är van vid helt trygga uppträdanden. Jag uppträder, föreläser och jobbar mest på skolor, bibliotek och kulturhus. Jag har hållit mig ur vägen för hotfulla evenemang, inte medvetet det har bara blivit så. Jag var inte beredd på att oron skulle bli ett hinder för delta i sådana här sammanhang.

Ingenting otrevligt hände på festen men något otrevligt hade tagit plats i mig. Jag har visst en rädsla i mig. En rädsla som aldrig får ta över. Jag har en rädsla för ett våldsamt och hatande samhälle, en rädsla som jag måste göra något med. Jag har en rädsla som måste bli mod.