Jag undrar hur många gånger jag använt den titeln till ett blogginlägg. Det är ett ord jag gillar, jag har stulit det. Vi har väl förvisso stulit alla ord vi använder men just ”höstkänning” har jag stulit från Ola Magnells första album.

Det finns olika anledningar att tycka om vissa ord. En del gillar vi för hur de låter, onomatopoetiskt t.ex, det är ett ord som låter roligt? Prutt låter också roligt och det är f.ö. ett onomatopoetiskt ord. Andra ord gillar vi för dess betydelse, som nykär. Höstkänning både låter vackert och har något magiskt i meningen.

Just nu har jag höstkänning. En massa höstiga händelser händer mig. Regnet gör det obehagligt att ligga och sola vid Kypesjön, allt utomhus får en färgskala som matchar mina kläder, jag har skaffat mig säsongens första tatuering och – det kraftigaste hösttecknet – skolorna börjar maila in för att planera besöken.

Årets hösttermin börjar sakteliga att bli bokad och jag ser fram mot projekten, som att för-föreläsa innan Petter, prata poetry slam-pedagogik med pedagoger och träffa hundratals högstadieelever för kreativt skrivande.

Jag gillar verkligen höstkänslan. Nu kör vi.