Det saknas inte idéer, det är snarare en fråga om motsatsen. Jag har kommit en ganska bra bit i textsamlingen ”Med omedelbar verkan”. Det mesta tyder på att det blir något slags prosalyriska noveller, eller med ett tydligare snack: korta texter som är lite svåra att artbestämma.

Det går alltså helt OK egentligen, men samtidigt är hör jag en liten röst längst ner från hjärnstammen väsa ett hetsigt Men scenen då? och den är svår att ignorera. Så i mappen som heter ”Med omedelbar verkan” finns nu två underkataloger ”Scen” och ”Samling”. Detta innebär att det kommer att finnas två versioner av flera av dikterna. Det får bli så. Du kan knuffa ner Matiss från scenen men inte dra scenen ur Matiss, eller nått. Sedan är det grejen med att fokusera, det går inte alls ok. Det skrivs lite här, sedan lite där och sedan kryper benen iväg och helt plötsligt är jag nere på stan på väg till ett kafé. Där skriver jag en stund och sedan är jag helt plötsligt hemma igen.

I veckan fick jag också reda på att jag står nämnd som tips på spoken word i en lärobok, en ska tydligen kolla upp mig på youtube. Det talar ju för att jag borde bidra med några nya fräscha inlägg. Det som finns på tuben har sprungit långt ifrån sitt bäst-före-datum. Så på något sätt ska jag lösa detta mitt i allt. Idéer saknas inte här heller, det gäller bara att skala ner alla storslagna planer så de blir planer som faktiskt sätts i verket och avslutas. Läroboken kommer nämnas och taggas när det blir aktuellt.

Dessutom har vi ju allt jobb med marknadsföring och PR med den här hemsidan samt min firma och nätverket Ordkanon. Det ska ju bloggas och twittras och visas att en gör något hela tiden. Det räcker visst inte med att bara göra det, vilket skaver i sinnet varje dag. Jag är nog nätets mest motvillige bloggare, åtminstone top 5. Egentligen vill jag bara skriva och hålla workshops och slippa allt det där andra. I alla fall känns det så vissa dagar och idag är en sådan dag.

Hur som helst det är snart mitten av februari och i slutet borde allt det ovanstående vara klart. Jag brukar aldrig sakna en chef, är inte så bra på att bli tillsagd. Just nu skulle det dock behövas någon bestämd jävel som står och skriker på mig när jag lämnar skrivbordet. För det hjälper ju inte att skriva om att skriva, en måste ju skriva vad som faktiskt ska skrivas också. Sticker till Dublin på söndag. Kanske hittar jag mitt fokus där.

Vi avslutar med utdrag ur en skiss till ett utkast som jag sitter och brottas med nu. Lite på dagens tema.

du har aldrig kommit förbi den första raden på bladet
så du skriver om igen
du har aldrig kommit förbi den första raden på bladet
så du skriver om igen
du har aldrig kommit förbi den första raden på bladet
så du skriver om igen
om att aldrig komma längre än till
samma rad i samma brev i samma hörn av samma pappersark

även tusenmilafärder börjar med samma steg om och om igen
det är tusen mil i samma cirkel och du tar dig inte vidare och varje liv
är ett andetag i taget och du andas samma luft
i cirklar i loopar i runda slängar tusen steg åt gången
sedan tusen lika danade till sin egen avbild
i samma avlatsbrev i samma böner på samma radband
rad efter rad om att komma längre
och du vill ändå börja på ett nytt kapitel

och det blir dags att vända blad
samma blad vänder du ut och in och
bak och fram tills du äntligen
börjar på nästa kapitel som börjar med

du har aldrig kommit förbi den första raden på bladet