Det var kul så länge det varade och det kommer att vara igen.

Jag tar en paus från öppet skrivbord. Idén var jätterolig, men jag hade alldeles för dålig insikt om att jag inte alls är ledig när det kalendern är tom. Jag återkommer med processen och jag återkommer med dikten men just nu finns det annat att göra.

Jag trodde att jag kunde parallelköra detta med fixet inför mitt föreställningskoncept ”Vi måste snacka”, men nu när vi är på gång med pressfoto, ljudinspelning, musiksamarbete och kanske rent av första vettiga SW-filmen med mig på flera år så finns det inte tid för annat.

Detta skulle ju som sagt vara ett öppet fönster till min skapandeprocess. Precis såhär är den. Jag får idéer och startar upp dem och så får jag flera spin off-idéer och så glömmer jag att jag bara är en enda person utan produktionsbolag, förlag eller manager i ryggen och då blir jobbet med tre parallella idéer för tungt. Till slut blir det så tungt att jag faller.

Nu gäller följande: jag kör de uppdrag i skolor jag får via mitt företag Ordkanon (brödjobbet) och övrig tid blir till att väva klart allt som har med ”Vi måste snacka” att göra. SEDAN tar jag ”När demokratin blir autoimmun” och ”Hunting Kilroy” och min Borås-trilogi.