Det är därför jag syns så dåligt på bloggen, för att jag hela tiden flänger runt i skolor. De allra flesta uppdragen går via Ordkanon.se och är workshops i grundskolan. Ibland besöker jag även gymnasier, lärares studiedagar och vuxenutbildningar. För en vecka sedan besökte jag Runö folkhögskola i Stockholm. Under tre timmar snackade vi språk och testade olika sätt att förmedla känslor, historier och bilder. Vi fick höra några uppläsningar och jag bad sedan deltagarna att maila mig text om de ville, som jag brukar göra. Den här gången var det endast en som skickade sitt bidrag, men det var också den mest bejublade uppläsningen från dagen. Så varsågod världen och tack Runö.

Om man backar bandet tillbaka i tiden , går med stegen genom livet. Blont är håret och ute är det vår. Jag är endast sju år. Livet är i inledningen men väger kommer bli svår. Flicka liten så mycket jag skulle berätta för dig om jag fick chansen , genom livet kommer du framskrida i djävulsdansen. Ramla inte , håll dig på dina fötter. Men är det så lätt när man förtränger sina rötter. Vad var meningen med min plats på jorden? Orden är slitna men jag undrar ändå. Alla gånger jag sprang på trottoaren, fort, fort skulle det gå. Vad ville jag med vinden i håret? Ville jag fly eller vända på året? För all den sorgen som i mitt hjärta bankar, för alla gånger slutet varit i mina tankar. Ta av dig masken du bär, visa dem, låt allt falla isär. En gång frågade du vem jag är, det vet jag inte förrän jag slutfört denna färd.

/Lovisa Rauha Kinnunen