Jo, faktiskt har artisten och författaren Petter Alexis Askegren lite grand att göra med två av mina aktuella påhitt just nu. Inte så att vi jobbar ihop eller ens träffas men denna och nästa vecka påverkas elever av oss båda, eller deras skrivande påverkas i alla fall. Förhoppningsvis.

I måndags höll Petter sin hyllning till språket på Skövde Arena för ungefär tusen gymnasieelever och lärare. Troget musikbranchen hade han en
opening act, villket innebär att jag för första gången höll en för-föreläsning.
Petter hann jag bara hälsa på när jag gick av och han gick på scenen. Hur som helst var det inspirerande att höra hur han med sin mors hjälp löste en strulig skolgång trots diagnoser och annat krångel.

Jag höll min korta version av #språkbråk, första gången sedan vårens uppträdanden. Tjugo minuter om var språket kommer ifrån, vad sjutton det är och vad vi alls ska ha det till. Det kändes grymt och jag fick ett fantastiskt fint publikstöd. Men eftersom jag alltid utvärderar och kritiserar min insats så bör jag nog göra en lite anteckning om att tona ner. Emellanåt blir det mer stand upp än föredrag. Visserligen är #spåkbråk ett slags infotainment men jag vill ju att själva informationen inte ska drunkna i skratten, även om det är väldigt smörjande för själen att höra en hel arena asgarva.

På måndag åker jag till Höganäs och gör ett nedslag i deras projekt kring låtskriveri. Projektet sträcker sig över hela läsåret och kickstartades av Petters föredrag. I nästa vecka skall jag träffa alla klasserna och ha en workshop i skrivande och hur en kan tjuvstarta den kreativa processen.

I Skövde sa lärarna efteråt att våra båda föredrag kompletterade varandra väldigt bra, jag hoppas på att samma sak gäller i Höganäs när jag ska få träffa eleverna lite längre och arbeta lite mer djupgående.