Det var kul så länge det varade och det kommer att vara igen.

Jag tar en paus från öppet skrivbord. Idén var jätterolig, men jag hade alldeles för dålig insikt om att jag inte alls är ledig när det kalendern är tom. Jag återkommer med processen och jag återkommer med dikten men just nu finns det annat att göra.

Jag trodde att jag kunde parallelköra detta med fixet inför mitt föreställningskoncept ”Vi måste snacka”, men nu när vi är på gång med pressfoto, ljudinspelning, musiksamarbete och kanske rent av första vettiga SW-filmen med mig på flera år så finns det inte tid för annat.

Detta skulle ju som sagt vara ett öppet fönster till min skapandeprocess. Precis såhär är den. Jag får idéer och startar upp dem och så får jag flera spin off-idéer och så glömmer jag att jag bara är en enda person utan produktionsbolag, förlag eller manager i ryggen och då blir jobbet med tre parallella idéer för tungt. Till slut blir det så tungt att jag faller.

Nu gäller följande: jag kör de uppdrag i skolor jag får via mitt företag Ordkanon (brödjobbet) och övrig tid blir till att väva klart allt som har med ”Vi måste snacka” att göra. SEDAN tar jag ”När demokratin blir autoimmun” och ”Hunting Kilroy” och min Borås-trilogi.

Asså vad ska jag säga? När jag pluggade var det aldrig så rent i korridoren som under tentaperioderna. När en måste göra en sak skjuter man gärna upp den genom att lägga energi på något annat som också borde göras.

Sedan jag bestämde mig för att skriva den här dikten ”När demokratin blir autoimmun” så har jag äntligen satt igång att sammanställa texterna i mitt projekt ”Vi måste snacka”, jag har styrt upp pressbilder och film/studiotid till samma projekt men jag har skrivit väldigt lite på det som jag nu skulle skriva på de här veckorna. Jag har dock funderat med prestationsångest på hur fasen jag ska styra upp den här dikten när nu allt ska vara så transparent, det som skulle vara ett kul experiment har utvecklats till ett otäckt måste. Så för att skjuta upp det gör jag andra kreativa saker som jag borde gjort för länge sedan, så jag antar att det också är bra.

I förrgår skrev jag dock en ny flödesskrivning. Nu är tanken att finna flera paralleller mellan demokrati och medicinska termer samt eventuellt finna en enkel språklig form där dessa paralleller kan listas, men jag vette fan egentligen. Här är senaste flödesskrivningen.

Evolutionen tog oss hit, här är vi nu och vi har en hyfsad hum av vad en hälsosam och frisk kropp är. Viss angrepp ska vi klara av och faktiskt, vissa angrepp stärker systemet.

Demokratis evolution

Vems jävla demokrati. Vissa anser att medbestämmandet är det viktigaste,andra yttrandefriheten jag gillar det där med att inte kränka och förtrycka. Ge utrymme, få utrymme och lämna utrymme.

Demokrati är inte att du ska vara nöjd med allt som sker i samhället- Demokrati är inte att du ska få göra precis vad du vill utan att kompromissa. Yttrandefrihet borde komma med en lyssnandeskyldighet

Vissa av oss vill att människokroppen mer och mer ska likna en maskin, andra vill eftersträva odödlighet. Vad har vi för krav på immunförsvaret – är de rimliga

Vad har vi för krav på demokratin – är de rimliga. Hur balanseras rättigheter och skyldigheter.
Rättigheter som röda blodkroppar
Skyldigheter som vita

Immunförsvar och bakteriebalans är en grund för att kroppen skall kunna hållas vid gott liv

Hur håller vi demokratin balanserad? När är minoriteten förtryckt och när är majoriteten förslavad?

Upplevelsen av hälsa – upplevelsen av demokrati
hypokondrier
Demokratihypokondrier – du tror att du lever i en förtryckarstat, diktatur, censurerat samhälle när du helt enkelt inte gör det.
Lättkränkthet är politisk hypokondri. – på alla sidor that is?