Det är inte alltid lätt att förklara vad spoken word (SW) är. Jag behöver ju kunna göra det. Hela mitt jobbrelaterade liv handlar om den definitionen. Det blir inte lättare av att vi som jobbar med spoken word definierar det på så olika sätt.
Jag har under mina dryga tjugo år med estradpoesi och spoken word stött på så många snäva syner på SW och sett på när aktörer försökt definiera konstformen efter sina egna intressen. Vi har väl alla stött på typen som har sett 10 liknande spoken wordklipp på youtube och blivit expert på vad ”riktig” spoken word är. Sedan har vi ju de som tycker att just deras variant av SW och SW:s historia är den enda rätta, det är den inte. Alls! Jag säger inte att mitt sätt är rätt sätt, men jag tycker nog att följande är en vettig beskrivning av begreppen.
Följande bild har jag tidigare postat både på min instagram och min facebook.
Så! En bred definition av spoken word att utgå från.
Spoken Word måste inte vara poetisk, måste inte vara politisk, måste inte ha attityd, måste inte låta och den måste absolut inte rimma. Vi behöver inga tydliga ramar för svensk spoken word. Vi behöver inte exkludera konstutövare från sin egen konstform. Möjligtvis behöver vi kanske kunna dela in spoken word i olika genrer, som görs med musikstilar.
Sedan kan du föredra, älska, hata och välja olika sorters spoken word men du kan inte påstå att någon form av muntlig litteratur inte är spoken word (och i ”muntlig” ingår såklart teckenspråk, är inte helt hundra på begrepp som höra och lyssna här). Min åsikt kring detta är bestämd men självklart formbar. Jag diskuterar gärna definition och terminologi vidare med meningsmotståndare på ett respektfullt sätt.
(Texten på bilden är ett utdrag ur min föreläsning/föreställning #språkbråk)