Sådärja! Nu var sista skoluppdraget för terminen i hamn. Kristinebergsskolan i Borås bad mig besöka deras femmor och sexor vilket resulterade i en kreativ vecka, många skratt samt fantastiska berättelser, improvisationer och påhitt. Varje grupp hade två workshops med skrivande, snackande och bullshiting (konsten att låta bergsäker på ett ämne du inte nödvändigtvis kan något om). Dessa två pass bestod av förberedelser till den rafflande avslutningen där alla fick möjlighet att läsa och showa för sin årskurs. Jag kan ärligt säga att det är sällsynt att en skolshow drar över tiden p.g.a. det är så många händer i luften när jag frågar i mikrofonen ”Vem vill köra nu?”.
Bullshiting under den avslutande showen.
Det märks när en kommer in i en klass där lärarna redan lagt en grund för ett fungerande skrivarklimat. Klasserna hade full koll på begrepp som karaktär, inledning, titel och röd tråd (men det går lika bra med en blå). Dessutom blir jobbet ännu roligare med så tillmötesgående skolpersonal. Kort sagt kunde jag inte bett om en bättre avslutning med alla elever som bjöd på sina sagor, på improvisationer och på väldigt högljudda viftande exempel på inlevelse. Dessutom så blev det kramkallas när jag skulle gå och nästan hotfulla inbjudningar till att jag skulle bli lärare på deras skola – att jag inte är lärare verkade inte vara ett hinder.
Samtidigt som det är fantastiskt att bli glad över det som fungerar bra i min verksamhet så är jag noga med att inte blunda för det som bör förbättras. För jag förstår verkligen frustrationen för de elever som inte har tillgång till hela språket och därför hamnar utanför när resten av klassen kiknar av skratt. Jag ser när de verkligen försöker visa fokus under showen men när det nästan gått en timme med berättelser och uppträdanden på ett främmande språk, så förstår jag tjejen som diskret försökte smita därifrån (hon blev dock mött av en uppmärksam och förstående lärare). Det är därför jag bett folk i mitt nätverk om hjälp att översätta några av mina övningar till t.e.x. Arabiska, Somaliska och Dari. Nästa termin kommer jag bättre förberedd för alla elever. Vi ses då.
Foto: Hedda Axelsson
Men det var ju inte allt, nej skolåret kanske är slut för mig men spoken word-säsongen har just börjat. Om tre veckor far jag till Paris för att delta i Poetry Slam VM! Det innebär att jag under tre veckor ska ligga i hårdträning för att sätta mina framföranden. Eftersom jag inte kan förlita mig på språket kommer mitt framträdande skilja sig rätt mycket från SM i fjol, då läste jag innantill ur min lilla svarta bok och lade mycket fokus på stillheten och artikulation för att texten skulle nå fram till publiken. Även om många av texterna i VM är samma så kommer det verkligen att skilja sig från förra årets tävlingar. Det kan komma smakprov från repitionerna på ett youtube nära dig.
Sådärja, har du läst ända hit vill jag tacka dig för ditt intresse för min verksamhet. Jag hoppas att vi ses vid en scen eller ett klassrum innan året tagit slut.
Jo, en sak till – det går fortfarande ypperligt att boka min föreställning ”Vi måste snacka.” eller den underhållande föreläsningen #språkbråk. Sådär, nu måste jag repa.
