I år är det 20 år sedan jag ställde mig på Borås Stadsteaters lilla Scen för att tillsammans med min gymnasieklass läsa mina dikter på den populära programpunkten ”Fredagslyriken”. Efter det var resan igång och nu två decennier senare (scenare, hihi) är den muntliga litteraturen mitt heltidsjobb. Det kommer att firas på olika sätt under 2017.

foto: Tobias Walka

Jag kommer att presentera mina greatest hits men även mina not-so-greatest hits på olika sätt under året. Så det kommer att spenderas tid i flyttlådor på farsans vind och det kommer att spenderas tid i gamla kasserade hårddiskar. Ni kommer att få en resumé, men då jag är ett barn av min tid så får du den Pulp Fiction-style, så historien långsamt anas i ett kronologiskt kaos.

Avslutningsvis och inledningsvis kan en väl säga att de här tjugo åren framför allt har handlat om att skriva ner sig själv, så jag ser var jag har mig. Gott nytt 2017!

jag försöker hitta ett sätt
att hitta mig själv på
så jag vänder mig själv ut och in så
tarmarna släpar i backen och ryggraden
trycks mot naveln för att på så sätt
ta reda på vad fan du menar
när du säger att skönhet kommer inifrån

för att se om du kan stå för det
när min lever hänger löst utanför revbenen och
lämnar brunfuktiga avtryck
på din äkta hallmatta

/ Slam-dikt från cirka 2007.