Sommaruppehåll

Nu tar jag en paus för odlande och skrivande, är tillbaka i ditt flöde någon gång i augusti. Hoppas verkligen att du kan bärga dig tills dess. (Undra var det uttrycket kommer ifrån, har det nått att göra med bärga som i bogsera bort? Skumt.)
Om du nu inte kan bärga dig och dessutom undrar vad du kan boka mig till i höst så kommer lite sommarläsning här nedan.
Ta hand om dig
/M

”Vi måste snacka.”
En föreställning av Matiss Silins om historierna som skapar oss.

Estradpoeten och spoken word-pedagogen Matiss Silins ger sig ut på turné med sina tankeväckande texter i en föreställning som blandar finstämd poesi, fartfyllda berättelser och besk humor. Ur sin lite skeva synvinkel behandlar Matiss rätten till att berätta sin egen historia men han tar också upp hur historier brutalt påverkar en barndom.

2017 uppträder Matiss med sitt nya koncept som fått namnet ”Vi måste snacka”. En samling personliga texter skapar en föreställning som handlar om historierna, om hur de formar oss och om rätten till att berätta dem. Han beskriver hur vi sätts i sammanhang och hur vår uppväxt hårdhänt formar vårt sätt att se på andra människors historia.

Läs hela texten här

Världsmästerskapen i Poetry Slam. Trots allt.

”Hur fan hamnade jag här? Jag försökte verkligen att låta bli!”

Det frågar jag mig nu när nervositeten börjat tugga frenetiskt i magen. Det började visst med att jag spelade spel med Henry Bowers dagen innan Uppsalas internationella poesifestival Ordsprak 2015. Jag ville kalibrera på Ordspraks slam som han höll i, men offerpoet var redan satt. Bowers föreslog då att jag skulle tävla. Well, jag hade ju slutat med sånt, men ett litet uppvisningsslam skadar väl inte.

Vinnaren av tävlingen skulle få en plats under festivalen. Jag var inte ett dugg intresserad av det, för det skulle bara göra mig nervös och jag ville spendera Ordsprak i lugn och ro med att kolla på Poesi. Så därför tog jag det säkra före det osäkra när jag gick vidare till finalomgången, jag drog över med 45 sekunder för att definitivt inte vinna. Jag borde dragit över med 50 för efter poängavdrag hamnade jag på exakt samma poäng som den andra finalisten. Jahapp. Dessutom hade jag högst enskild poäng, så jag vann ändå. Jahapp. Inte mycket att göra åt. Jag tackade för vinsten men eftersom jag verkligen bara ville lyssna på poesi under Ordsprak, så lämnade ändå över priset (uppträdandet) till en glad andrapristagare.

Då hör jag Bowers basröst bakom mig ”Men du kommer väl till finalen i december?”. Jag kontrar med ett ”Öhh?”.

På SM 2016. Foto: Alma Kirlic

Nu visar det sig att tävlingen var mer än en uppvisning, det var uttagning till SM kvalet. Plötsligt tävlade jag i poetry slam igen! Vi snabbspolar förbi finalen där jag hamnade i SM-laget och förbi SM 2016 där jag hamnade på en helt ok 3:e plats. Så, nu var jag ändå färdigtävlad. Efter 18 år så kan jag Poetry Slam, jag lyssnar och arrar gärna. Jag leder och kalibrerar gärna, men jag tävlar inte mer.

Då ringer Agnes. Agnes kom på andra plats i SM. Hon berättar att både Josefin Karlsson som vann och hon inte kan åka till VM, så då går turen över till mig. Efter 18 år, två SM-brons och ett silver har jag fortfarande inte tävlat i ett VM. Jag skulle ju inte tävla mer, definitivt inte mer och VM är ju det tävligaste en kan göra. Jag tackar ja. Vad annat kan jag göra?

Så, efter att jag för ett och ett halvt år sedan av misstag hamnade i ett slam, försökte förlora och inte vann SM så ska jag åka till Paris för att tävla i världsmästerskapen. Jag åker om två dagar.

Hur fan hamnade jag här?

Med smicker kommer ni långt!

Ofta är det vansinnigt roligt ute i klasserna. Vi skapar och skrattar och tiden bara flyger iväg, så upplever jag det. Ibland sätter tvivlet in och jag undrar om eleverna verkligen uppskattar de där roliga workshoptimmarna lika mycket som jag. Då kommer det ett mail från kunskapsskolan med helt strålande omdömen. Ni får dem här, även det där jag refereras till som ”Gubben” och även de som inte är odelat positiva. Allt får ni! Varsågod, lite kärlek från åk 7:

Det var väldigt kul att vara på skapande skolan och det var mycket roligare än jag förväntat mig då vi hade skapande skola på min förra skola och det var väldigt långtråkigt. Men denna killen som höll i det var väldigt rolig och kreativ samtidigt som vi fick träna på roliga saker.

Jag trodde först att det skulle bli rätt så långtråkigt eftersom att passet var väldigt långt, och jag trodde först att vi skulle skriva en berättelse men så blev det inte. Vi fick istället göra övningar, som jag tyckte var roliga. Alla fick prata, men han tvingade ingen. Jag skratta mycket iallafall 🙂

Jag tyckte att det var kul eftersom att han som var där var lite annorlunda och han hade lite humor så han skojade till det lite. Jag tyckte att skriv och prat övningarna var roliga också och hela det var alltså kul.

Jag tycker att det var jättekul att ha skapande skola, alla övningar va roliga och skulle älska att göra detta igen! Det va verkligen ”min grej” .

Jag tyckte att det var ganska roligt under timmen när vi hade skapande skola, men det gjorde mig också lite stressad när han bara pekade på någon och personen skulle svara. Det finns både introverta och extroverta personer och jag är introvert och gillar inte att prata inför människor jag inte känner och liknande. För dem som är mer extroverta och får energi av sånt här tror jag att det var jätteroligt, det var roligt för mig också men blev lite obekväm. 

Jag tyckte det var jätteroligt, jag kom ut med ett leende på läpparna. Det var lärorikt och var liksom bara att köra på. Favoriten var att förmedla en helt fel känsla i ett helt fel sammanhang.
 
Det var en rolig lektion och det blev ännu roligare när han som föreläste även var rolig.
 
Det var roligt
 
Det var roligt och lite annorlunda än vad jag tidigare har gjort på skapande skola. Han var rolig och engagerade alla på ett bra sätt, jag tycker att det var lärorikt att träna på hur man pratade och sin improvisation vilken han hävdade fungerade i skolan. 
 
Jag tyckte det lätt va en 5/5 grej.
Han hade den ”perfekta” humorn.
Blev lite sugen av att vara med på Poerty slam. (Stavning)

Han hade roliga uppgifter att klara av.

Helt klart bästa ”lektionen” under hela vekan.

Jag tyckte det var en väldigt rolig upplevelse utifrån det vanliga, det var intressant och över mina förväntningar. Vi fick roliga uppgifter och alla skrattade, det var något utifrån den vanliga skolan vilket  var intressant.

Det var kul och han skämta väldigt mycket. Vi fick göra olika övningar. Övningarna var för att man skulle få pröva på hans yrke.
 
Igår så fick vi skriva ut precis vad vi tänkte på, inge skrivregler. 

Gubben ställde frågor, roliga.
Vi fick även prata med olika inlevelse.
Jag tycker att det var kul. Han var lite speciell, men ändå rolig. Han hade lite samma humor som jag så jag skrattade en del, hehe😀 Jag skulle gärna kunna göra det igen!!
 
Det var en rolig dag med många roliga skämt. Jag trodde faktiskt att vi skulle skriva mer än det vi gjorde men det gjorde inte vi. Man kan inte säga att jag blev ledsen för det. Men det var ändå en väldig rolig dag.

Så är det alltså att ha lektion med mig. Just denna workshop var en blandning av några korta skrivövningar, improvisation och övningar i inlevelse. Hör gärna av er om ni önskar en liknande upplevelse för era elever.

Avslutning och nystart!

Sådärja! Nu var sista skoluppdraget för terminen i hamn. Kristinebergsskolan i Borås bad mig besöka deras femmor och sexor vilket resulterade i en kreativ vecka, många skratt samt fantastiska berättelser, improvisationer och påhitt. Varje grupp hade två workshops med skrivande, snackande och bullshiting (konsten att låta bergsäker på ett ämne du inte nödvändigtvis kan något om). Dessa två pass bestod av förberedelser till den rafflande avslutningen där alla fick möjlighet att läsa och showa för sin årskurs. Jag kan ärligt säga att det är sällsynt att en skolshow drar över tiden p.g.a. det är så många händer i luften när jag frågar i mikrofonen ”Vem vill köra nu?”.

Bullshitting under den avslutande showen.

Bullshiting under den avslutande showen.

Det märks när en kommer in i en klass där lärarna redan lagt en grund för ett fungerande skrivarklimat. Klasserna hade full koll på begrepp som karaktär, inledning, titel och röd tråd (men det går lika bra med en blå). Dessutom blir jobbet ännu roligare med så tillmötesgående skolpersonal. Kort sagt kunde jag inte bett om en bättre avslutning med alla elever som bjöd på sina sagor, på improvisationer och på väldigt högljudda viftande exempel på inlevelse. Dessutom så blev det kramkallas när jag skulle gå och nästan hotfulla inbjudningar till att jag skulle bli lärare på deras skola – att jag inte är lärare verkade inte vara ett hinder.

Samtidigt som det är fantastiskt att bli glad över det som fungerar bra i min verksamhet så är jag noga med att inte blunda för det som bör förbättras. För jag förstår verkligen frustrationen för de elever som inte har tillgång till hela språket och därför hamnar utanför när resten av klassen kiknar av skratt. Jag ser när de verkligen försöker visa fokus under showen men när det nästan gått en timme med berättelser och uppträdanden på ett främmande språk, så förstår jag tjejen som diskret försökte smita därifrån (hon blev dock mött av en uppmärksam och förstående lärare). Det är därför jag bett folk i mitt nätverk om hjälp att översätta några av mina övningar till t.e.x. Arabiska, Somaliska och Dari. Nästa termin kommer jag bättre förberedd för alla elever. Vi ses då.

Foto: Hedda Axelsson

Foto: Hedda Axelsson

Men det var ju inte allt, nej skolåret kanske är slut för mig men spoken word-säsongen har just börjat. Om tre veckor far jag till Paris för att delta i Poetry Slam VM! Det innebär att jag under tre veckor ska ligga i hårdträning för att sätta mina framföranden. Eftersom jag inte kan förlita mig på språket kommer mitt framträdande skilja sig rätt mycket från SM i fjol, då läste jag innantill ur min lilla svarta bok och lade mycket fokus på stillheten och artikulation för att texten skulle nå fram till publiken. Även om många av texterna i VM är samma så kommer det verkligen att skilja sig från förra årets tävlingar. Det kan komma smakprov från repitionerna på ett youtube nära dig.

Sådärja, har du läst ända hit vill jag tacka dig för ditt intresse för min verksamhet. Jag hoppas att vi ses vid en scen eller ett klassrum innan året tagit slut.

Jo, en sak till – det går fortfarande ypperligt att boka min föreställning ”Vi måste snacka.” eller den underhållande föreläsningen #språkbråk. Sådär, nu måste jag repa.

 

Ny diktvideo släppt!

Efter en jäkla massa klippande och klistrande, snackande och lirkande, tiggande och frågande så är videon klar. En dikt om Borås, om drömmar och om att resan snart börjar. En dikt om Henke som egentligen är en blandning av människor.

Filmad och klippt på min padda under januari och februari 2017. Ett äkta Boråsiskt hemmabygge. Stort tack till föreningen Tåget för tillgång till bra ljudatmosfär, tack Kim för praktisk support och för att du kom på namnet ”Henke”. Tack något fanatiskt mycket till Sara för filmandet av och på riksväg 40, i Borås och runt omkring Viared. Extra tack till alla Boråsband som gav/lånade ut T-shirts till det här lilla projektet. Tack som alltid till Hanna för stöttande, petande och besvärliga synpunkter!

Och som en extra bonusgåva, men också ett tack för hjälpen. En spotifylista med (nästan) alla band som bidragit med t-shirts klicka här för den.

Profet i min egen stad

23/2 kör jag min föreställning ”Vi måste snacka.” i hemstaden Borås. Jag delar med mig av min historia, familjens historia och fiskar efter likheterna i din egen historia. Eftersom vi är i det kultförklarade Röda Rummet på Borås kulturhus kommer jag såklart att dela med mig av en bra bunt brutala Borås-anekdoter. (Shit, jag använde just ordet ”anekdot”, märks det att jag gjort detta i 20 år eller?)

All info finner du i evenemanget nedan, bara att klicka in sig där.