Sveriges första spoken word-pedagog. Förstklassiga föreläsningar, föreställningar och workshops.
Sitter och uppdaterar min sida här. Skriver ett stycke som jag tycker är ganska bra. Korrekturläser och blir tvungen att skratta högt, för det kunde inte bli en lämpligare felstavning. Jag funderar på om jag ska behålla det som det blev:
”Stavning och uttal är ju inte alltid överens. Men i spoken word gör det ju ingenting. För när jag läser upp en täxt, kan ingen höra om jag stavat fel.”
Men. Jag är feg. Så jag rättar det. Det är farligt att skämta om skrivregler, det kan bli konsekvenser.
Det är inte alltid lätt att förklara vad spoken word (SW) är. Jag behöver ju kunna göra det. Hela mitt jobbrelaterade liv handlar om den definitionen. Det blir inte lättare av att vi som jobbar med spoken word definierar det på så olika sätt.
Jag har under mina dryga tjugo år med estradpoesi och spoken word stött på så många snäva syner på SW och sett på när aktörer försökt definiera konstformen efter sina egna intressen. Vi har väl alla stött på typen som har sett 10 liknande spoken wordklipp på youtube och blivit expert på vad ”riktig” spoken word är. Sedan har vi ju de som tycker att just deras variant av SW och SW:s historia är den enda rätta, det är den inte. Alls! Jag säger inte att mitt sätt är rätt sätt, men jag tycker nog att följande är en vettig beskrivning av begreppen.
Följande bild har jag tidigare postat både på min instagram och min facebook.
Så! En bred definition av spoken word att utgå från.
Spoken Word måste inte vara poetisk, måste inte vara politisk, måste inte ha attityd, måste inte låta och den måste absolut inte rimma. Vi behöver inga tydliga ramar för svensk spoken word. Vi behöver inte exkludera konstutövare från sin egen konstform. Möjligtvis behöver vi kanske kunna dela in spoken word i olika genrer, som görs med musikstilar.
Sedan kan du föredra, älska, hata och välja olika sorters spoken word men du kan inte påstå att någon form av muntlig litteratur inte är spoken word (och i ”muntlig” ingår såklart teckenspråk, är inte helt hundra på begrepp som höra och lyssna här). Min åsikt kring detta är bestämd men självklart formbar. Jag diskuterar gärna definition och terminologi vidare med meningsmotståndare på ett respektfullt sätt.
(Texten på bilden är ett utdrag ur min föreläsning/föreställning #språkbråk)
Hej där, hur är läget? Kollade du in här för att läsa en positiv, peppande och poetisk promotion? Väntade du dig löften om stordåd och nya planer? Utgick du från ”att nu jävlar blir det säljtext!”?
naaaaa, inte i år.
Jag ligger här i soffan med dygnsgammal disk på bordet och en liten utmattad hundvalp snusandes bredvid mig. Jag är seg på grund av senaste månaden, valpen är seg för att vi just lekte loss med Igelkotten som piper.
Jag vet inte hur en påverkas av att attackera en pipleksak, men tror att det eventuellt är mildare än att möblera om hela livet på en månad. I december blev jag sambo på riktigt med min kärlek Hanna. Vi förflyttade ett helt bo in i ett annat helt bo. Detta gjorde vi veckan innan jul. Sedan firade vi jul med släktingar och dagen efteråt skaffade vi hund. Lite väl mycket att ta sig för men inget att säcka ihop för säger kanske du.
Fast nu är det ju så att jag dessutom skaffat mig lite jobb att göra. Förra året så satsade jag på att få lite skrivet och framfört. Tack alla som kom på läsningarna och tack ni som köpte mitt häfte och tack alla som beställer det nu. Att försöka kombinera poesi och föreställningar med att vara lika mycket spoken word-pedagog som vanligt tärde lite väl mycket. Kommande år så tänker jag slå på stort med mitt företag Ordkanon som fyller tio år i år. I vår tänker jag lägga allt krut på att förmedla poeter till grundskolor i hela landet. Själv kommer jag mest att ta uppdrag sådär max tio mil från Borås. Efter att ha flängt land och rike runt i tio år vill jag ha mer tid med min kärlek i vårt nya hem med vår lilla hund (som snart är enorm).
Vanligtvis börjar jag året med en massa löften som jag bara delvis uppfyller, ni kanske börjat tröttna på det. Jag har inte en susning om hur 2018 kommer att bli och det känns fantastiskt.
Men hör av dig om du söker poet eller pedagog. Kanske fan flyger i mig och jag kommer eller så kan jag tipsa om någon annan från Ordkanon. Nu ska jag ligga kvar i soffan och samla kraft till morgondagens workshops och veckans administrativa malande i direktörsstolen på ordkanons kontor som ligger ungefär tolv tassande valpsteg från sängen.
Foto: Signe Carlsson Roos
I torsdags gavs den sista föreställningen av Svenska berättelser på scen. På Dramatens scen Neondämon fick vi under en timma ta del av Åsa Steinsaphirs berättelse om åtta år på sluten psykiatrisk avdelning. Hennes tunga men tryggt berättade historia varvades med musik av och med Lisa Grotherus.
Jag fick äran att inleda kvällen med min dikt ”Freud och Fälskären”. Föreställningen sänds i Sveriges Radio P1 den 12 januari kl. 18.15
Jepp rubriken var ett klickbete, men för en bra anledning. I helgen höll jag workshop för föreningen Vi Som Förlorat Barn. Just den gruppen jag mötte bestod av människor som förlorat syskon. Ett av momenten bestod av en gruppövning där deltagarna skulle skriva en upprepande text utifrån en mall. (Du kanske får göra den någon gång i en workshop.) En av grupperna tog tillfället i akt och formulerade gemensamma tankar om döden, om att hantera sorgen och om bemötande.
Vi borde verkligen inte
Vi borde verkligen inte vara så rädda för att berätta,
men det är vi.
Vi borde verkligen inte skoja om döden så mycket,
men det gör vi.
Vi borde verkligen inte skratta så mycket,
men det gör vi.
Vi borde verkligen inte vara ledsna fortfarande,
men det är vi.
Du borde verkligen inte fråga hur vi mår om du inte bryr dig,
men det gör du.
Vi borde verkligen inte bli så arga på någon som frågar,
men inte bryr sig,
men det blir vi.
Hanna Löfqvist, Alma Jonsson, Elin Skoog. VSFB, 2017-10-22
Om du förlorat någon i din familj och behöver stöd, eller om du vill stötta föreningens verksamhet; klicka dig in på www.vsfb.se
Den minsta likheten. Så heter min nya samling texter som utgör första delen av föreställningen ”Vi måste snacka”. Via berättelserna om dem som drabbades före oss skriver jag om hur vi alla är pusselbitar av en oändlig historia. Idag släpade jag hem den tunga lådan med 300 ex prima DIY de Luxe.
DIY de Luxe kan vi väl översätta med gediget hemmabygge. Lagt krut och kostnad på det, kulturentreprenör som en är. Jag jobbar ju såhär va:
Föreställningarna skrivs under lång tid, flera år. Jag uppträder och texterna ändras mellan framträdandena. Jag skriver om och ändrar ordning, väljer bort och klipper in samt kommer till vägskäl och byter riktning. Därför kallar jag det jag gör för föreställningskoncept. Det här konceptet utgår från Rätten till sin historia. Jag vet var jag börjar jobba och var det kommer ifrån men jag har ingen aning om första föreställningen kommer vara det minsta lik den sista. Därför släpps ingen bok. Därför kommer ingen färdig föreställning som ska säljas in men insäljiga texter. Därför tar det tid att växa.
Dessutom driver jag ett företag och håller spoken word-workshops i skolor under terminerna. På sommaren kan jag inspireras och skriva. På hösten ska jag plocka svamp och ta upp potäter. Det hinns ju inte med att kulturmingla på rätt fester och fjäska upp förlag då. Jag har skött allt själv och på mina villkor i 20 år nu.
Så nu kommer ett häfte som är upplevt i Sandhults socken under tre decennier, skrivet i Västsverige de senaste tre åren, redigerat i Borås sedan augusti och illustrerat av min syster Lija Silins som alltid funnits där trots att hon bor i Stockholm. Ett äkta Västgötskt hemmabygge. Inga stora trummor och skrytiga släpp. Köp det på postorder av mig. 70 spänn inklusive frakt och handskrivet kuvert. Maila din beställning till info@ordkanon.se
Nu så! På lördag 30/9 öppnar jag andra kvällen på Uppsala internationella poesifestival, Ordsprak. Jag kör texter ur föreställningen ”Vi måstes snacka” – via farmor, mormor, Sovjetunionen och AIDS behandlar jag hur vi alla är pusselbitar i en oändlig historia.
Dessutom är den nästan klar! Samlingen som utgör första delen av föreställningen ”Vi måste snacka”
Illustrerad av den oerhört begåvade Lija Silins, kolla in hennes grejer på insta @drawingsbylijasilins eller på lijasilins.se
Den går i tryck om ett par dagar och släpps lagom till Ordsprak. Du kommer alltså bokstavligt talat kunna ta med dig upplevelsen hem!
Nu tar jag en paus för odlande och skrivande, är tillbaka i ditt flöde någon gång i augusti. Hoppas verkligen att du kan bärga dig tills dess. (Undra var det uttrycket kommer ifrån, har det nått att göra med bärga som i bogsera bort? Skumt.)
Om du nu inte kan bärga dig och dessutom undrar vad du kan boka mig till i höst så kommer lite sommarläsning här nedan.
Ta hand om dig
/M
”Vi måste snacka.”
En föreställning av Matiss Silins om historierna som skapar oss.
Estradpoeten och spoken word-pedagogen Matiss Silins ger sig ut på turné med sina tankeväckande texter i en föreställning som blandar finstämd poesi, fartfyllda berättelser och besk humor. Ur sin lite skeva synvinkel behandlar Matiss rätten till att berätta sin egen historia men han tar också upp hur historier brutalt påverkar en barndom.
2017 uppträder Matiss med sitt nya koncept som fått namnet ”Vi måste snacka”. En samling personliga texter skapar en föreställning som handlar om historierna, om hur de formar oss och om rätten till att berätta dem. Han beskriver hur vi sätts i sammanhang och hur vår uppväxt hårdhänt formar vårt sätt att se på andra människors historia.
”Hur fan hamnade jag här? Jag försökte verkligen att låta bli!”
Det frågar jag mig nu när nervositeten börjat tugga frenetiskt i magen. Det började visst med att jag spelade spel med Henry Bowers dagen innan Uppsalas internationella poesifestival Ordsprak 2015. Jag ville kalibrera på Ordspraks slam som han höll i, men offerpoet var redan satt. Bowers föreslog då att jag skulle tävla. Well, jag hade ju slutat med sånt, men ett litet uppvisningsslam skadar väl inte.
Vinnaren av tävlingen skulle få en plats under festivalen. Jag var inte ett dugg intresserad av det, för det skulle bara göra mig nervös och jag ville spendera Ordsprak i lugn och ro med att kolla på Poesi. Så därför tog jag det säkra före det osäkra när jag gick vidare till finalomgången, jag drog över med 45 sekunder för att definitivt inte vinna. Jag borde dragit över med 50 för efter poängavdrag hamnade jag på exakt samma poäng som den andra finalisten. Jahapp. Dessutom hade jag högst enskild poäng, så jag vann ändå. Jahapp. Inte mycket att göra åt. Jag tackade för vinsten men eftersom jag verkligen bara ville lyssna på poesi under Ordsprak, så lämnade ändå över priset (uppträdandet) till en glad andrapristagare.
Då hör jag Bowers basröst bakom mig ”Men du kommer väl till finalen i december?”. Jag kontrar med ett ”Öhh?”.
På SM 2016. Foto: Alma Kirlic
Nu visar det sig att tävlingen var mer än en uppvisning, det var uttagning till SM kvalet. Plötsligt tävlade jag i poetry slam igen! Vi snabbspolar förbi finalen där jag hamnade i SM-laget och förbi SM 2016 där jag hamnade på en helt ok 3:e plats. Så, nu var jag ändå färdigtävlad. Efter 18 år så kan jag Poetry Slam, jag lyssnar och arrar gärna. Jag leder och kalibrerar gärna, men jag tävlar inte mer.
Då ringer Agnes. Agnes kom på andra plats i SM. Hon berättar att både Josefin Karlsson som vann och hon inte kan åka till VM, så då går turen över till mig. Efter 18 år, två SM-brons och ett silver har jag fortfarande inte tävlat i ett VM. Jag skulle ju inte tävla mer, definitivt inte mer och VM är ju det tävligaste en kan göra. Jag tackar ja. Vad annat kan jag göra?
Så, efter att jag för ett och ett halvt år sedan av misstag hamnade i ett slam, försökte förlora och inte vann SM så ska jag åka till Paris för att tävla i världsmästerskapen. Jag åker om två dagar.
Hur fan hamnade jag här?